Är inte en sådan som gråter när det visas en sorglig film, jag kan känna tårarna komma försiktigt men mer än så är det inte. Men jag kan t.ex. lyssna på en låt och börja gråta. Eller helt enkelt göra någonting som får mig att minnas första gången jag gjorde det. 
Ser jag däremot någon av mina föräldrar eller bästa kompisar gråta, blir jag drabbad lätt. Att se någon må dålig får mig att få skuldkänslor på något sätt. 
Går jag på en begravning eller något liknande forsar det ut i floder. Gå på en kyrkogård och tänka på alla fina minnen man har med en/flera personer som ligger där är också något som får mig att gråta.
Att få glädjetårar är så bra på många sätt. Man kan vara känslosam samtidigt som man gråter av lycka!