Ligger och lyssnar på Coffey Anderson medans hans ljuvliga röst nuddar öronen. Kommer ihåg när jag höll på med sånt. Alltså spela aukustisk gitarr. Det var verkligen roligt. Minns dock inte varför jag slutade? Det är ett så fint instrument. Men man förändras med tiden som går. Tycker ni inte? Vi pratade lite om det innan idag. Man förändras ju på både bra och dåliga sätt. Man förändras i mognadsheten men i andra sammanhang kan man förndras mycket genom grupptryck.
Nåväl, slut på grubbelsnack. Laddar upp lite smått nu inför morgondagens uppdrag. Så sätter igång en film och somnar troligtvis till den på fem röda. Men sova ett par timmar extra innan nationella imorgon är inte helt fel. Stämplar ut för idag. Godnatt


Ännu en härlig pratybild. Denna tagen av Amanda