Skräck i Japan

En hel dag utan att så lite som att ens ha snuddat vid ett tangentbord. Jag måste erkänna att det är en härlig känsla när man utmanar sig själv och skär ner på vissa rutiner. Dock inte på att träna.. Känner hur det kliar in i benmärgen så mycket man kan sakna någonting som man förut hatade. Och hur jäkla mycket man förändrar sin personlighet på några enstaka dagar? Men glad är jag att jag varierar mig, för tänk på de stackare som inte kan ändra sig för att det finns för få möjligheter till det?
 
På tal om fattigdom, tsunami och framförall Japan. Inatt drömde jag en av de hemskaste drömmarna på flera år.. Jag och syster min skulle av någon anledning åka till Japan. Och när vi hade kommit fram så skulle vi liksom längre in i landet och då var vi tvungna att ta sådana här minibåtar över havet!! Jag kunde se från strandkanten hur säkert 10 tsunamis var på ingång. Kan ni förstå min skräck i kroppen och hur mycket jag skrek då? Min syster som är modig pushade istället mig och gav motiverande ord om att ge oss ut på havet. Brukar vanligtvis vara en fegis när det kommer till utmaningar. Jag vet att det inte låter hemskt nu, men när jag vaknade imorse var jag så jäkla rädd att jag skulle kunna skita på mig....


Ska sova nu, ville bara kika in här och ge er lite meningar att gnaga på. Puss på er, fina ni

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0